Om boken: 2009 / Vitkas feta hår rörde sig från hundens fuktiga och stinkande andetag. De stod mitt emot varandra - en man som omedelbart hade förlorat allt hans överlägsenhet, och en domesticerad sådan, en bortskämd, men ändå ett odjur, som på några minuter betvingade en person på ett obegripligt sätt. Vad kan man egentligen göra med denna brokiga massa om den läser alla tankar lättare än doftmönstret nära markeringsstolpen? Om hunden inte tillåter dig att nå vare sig kniven eller pinnen, och han kastade telefonen i golvet med ett slag av sin seniga tass och, märk väl, lyssnade på de frekventa piporna "Du ville ringa?" Vitka hörde ett halvt jakande, halvt ifrågasättande ljud i hans öron. – Vem ville du ringa? poliser eller flayers? A? Nåväl, låt oss gå. En liten demonstration att du inte har någon chans kvar. Den blöta munnen slöt sig om hans manlighet, och Vitek, som blev grön av rädsla, följde efter sin hund. Hunden var tvungen att böja huvudet för att leda honom på ett så övertygande sätt.